Ekonomiska påföljder som betalas till staten
En ekonomisk påföljd är antingen ett straff för ett brott eller en administrativ pålaga som har en straffliknande karaktär. En förvaltningsmyndighet eller en domstol kan besluta att en fysisk eller juridisk person ska betala en ekonomisk påföljd. Beslutet fattas på statens initiativ med stöd i lag eller en annan författning.
Exempel på ekonomiska påföljder:
- böter
- sanktionsavgifter
- viten
- förseningsavgifter.
Var uppmärksam på att dessa eller liknande begrepp som används för ekonomiska påföljder även kan förekomma i avtal och civilrättsliga processer. Ur redovisningsperspektiv kan sådana medel ofta betraktas som ersättning för skada. Läs mer om ersättning för skada på sidan kostnadsersättningar.
Ekonomiska påföljder saknar direkt samband med kostnader hos den myndighet som tar emot medlen. De redovisas därför vanligen som uppbörd vid tidpunkten för betalningen.
Böter
En bot är ett belopp som ska betalas som straff för ett brott. Böter döms ut av domstol eller utfärdas av förvaltningsmyndigheter inom rättsväsendet. Polismyndigheten svarar för merparten av uppbörden och Kronofogdemyndigheten för indrivningen av bötesmedel.
Sanktionsavgifter
En sanktionsavgift är ett belopp som ska betalas vid en regelöverträdelse. Trots benämningen är sanktionsavgifter alltså inte avgifter i regeringsformens mening. Sanktionsavgifter beslutas av en tillsynsmyndighet eller en domstol. Beloppet bestäms normalt enligt en fastställd taxa.
Viten
En tillsynsmyndighet kan ha rätt att förena ett föreläggande om åtgärd eller ett förbud med vite. Ett sådant vite är ett belopp som ska betalas av den som inte rättar sig efter ett myndighetsbeslut. Viten döms ut av domstol.
Tillsynsmyndighet A har beslutat om ett föreläggande om åtgärd riktat mot ett företag och förenat detta med vite. Då företaget inte har genomfört åtgärden har myndigheten vänt sig till domstol som har dömt ut vitet.
Tillsynsmyndighet A tar emot vitesbeloppet, redovisar beloppet mot inkomsttitel och betalar in medlen till ett konto i icke räntebärande flöde på följande vis.
| Konto | S-kod | Debet | Kredit | |
|---|---|---|---|---|
| Icke ränteflöde, inbetalningar | 19411 | S1941-XX | 100 | |
| Utomstatliga intäkter av andra ersättningar, inkomster | 7034 | S7032 | 100 | |
| Icke ränteflöde, överföring till SCR | 19421 | S1942-XX | 100 | |
| Inbetalning i icke räntebärande flöde | 1793 | S1793 | 100 | |
| Medel som tillförts statens budget från uppbördsverksamhet | 7211 | S7211 | 100 | |
| Redovisning mot inkomsttitlar, inkomster | 1721 | S1721 | 100 |
Förseningsavgifter
Vissa myndigheter tar ut särskilt föreskrivna avgifter för förseningar. Olika benämningar förekommer, som till exempel förseningsavgift, påminnelseavgift, dröjsmålsavgift eller tilläggsavgift. Grunden för avgiften är ofta att en betalning inte har gjorts i tid, men det kan även handla om att uppgifter i ett ärende har lämnats för sent. Beloppet är vanligen avsevärt högre än avgifter för skriftlig betalningspåminnelse som myndigheter tar ut enligt avtal.
Du hittar mer information om redovisning av påminnelseavgifter på sidan kostnadsersättningar.