Kostnadsersättningar som kompensation för en kostnad

Att en myndighet har rätt till kostnadsersättning kan följa av ett avgörande i domstol eller ett avtal som myndigheten har ingått. En myndighet har generellt sett rätt att ingå de avtal som behövs för att kunna utföra sitt uppdrag, det vill säga bedriva den verksamhet som myndigheten är ålagd att utföra. Villkor i sådana avtal är av civilrättslig natur. Myndigheten behöver därmed inget särskilt bemyndigande från regeringen för att tillämpa villkor om kostnadsersättning i sådana avtal.

Exempel på kostnadsersättningar:

• ersättning för rättegångskostnader
• skadestånd
• försäkringsersättning.

Mer om vad som generellt gäller för när myndigheter får ta emot och disponera icke-statliga medel i verksamheten.

Ersättning som får disponeras redovisas i verksamhetsavsnittet

En grundtanke med kostnadsersättningar är att det är kostnader som har drabbat mottagaren som ska kompenseras. En myndighet som har rätt till kostnadsersättning får normalt disponera medlen, under förutsättning att de täcker kostnader som myndigheten har haft i sin verksamhet och inte redan i särskild ordning har fått kompensation via statens budget.

Eftersom en kostnadsersättning som får disponeras ska täcka utgifterna i verksamheten till en obestämd del, ska inkomsten vanligen redovisas mot anslag. Om ersättningen ska finansiera kostnader som inte är hänförbara till något anslag ska inkomsten i stället redovisas i den verksamhet där kostnaderna uppstår.

Ersättning som inte får disponeras redovisas i uppbördsavsnittet

Om ersättning för en skada eller liknande överstiger vad som kan anses vara en rimlig ersättning för de kostnader som skadan har orsakat myndigheten, bör myndigheten föreslå för regeringen hur den överskjutande delen bör disponeras.

Kostnadsersättningar som myndigheten tar emot för statens räkning, och som alltså inte avser myndighetens egen verksamhet, får inte heller disponeras.

Medel som myndigheten inte får disponera ska inlevereras till statens centralkonto (betalas in till ett konto i icke räntebärande flöde) och redovisas mot inkomsttitel.

Ersättning för rättegångskostnader

En myndighet som har vunnit ett mål i domstol kan ha rätt till ersättning för rättegångskostnader från den part som har förlorat målet. Myndigheten får i sådana fall disponera ersättning som motsvarar de rättegångskostnader, inklusive ränta, som myndigheten har haft.

Ersättning för skada

Den som drabbas av en skada kan ha rätt till ersättning från den som har orsakat skadan. Det kan följa av generella skadeståndsrättsliga regler, regler om skadestånd i avtalsförhållanden eller avtalsvillkor.

Ersättningar för skada kan betecknas på en rad olika sätt. Skadestånd, garantiersättning och förseningsavgift är exempel på begrepp som förekommer. Avgörande för klassificeringen är inte vilket begrepp som används, utan den faktiska innebörden av ersättningen.

Ta begreppet vite som exempel. Det som benämns vite kan i vissa fall vara en avtalsreglerad ersättning för en skada. I andra fall kan innebörden av ett avtalsreglerat vite vara en nedsättning av priset på en vara eller tjänst, som då inte ska bokföras som en ersättning utan som en kostnadsreduktion. En ekonomisk påföljd som enligt lag eller annan författning får föreläggas av en tillsynsmyndighet kan också benämnas vite.

Ersättningar för skada får normalt disponeras

Myndigheten får normalt disponera ersättning som motsvarar såväl kostnader för själva skadan som kostnader i samband med skadeståndsprocessen.

Ibland har en betalning karaktär av såväl skadeersättning som påtryckning eller straff. Om beloppet är högre än vad som kan anses vara en rimlig ersättning för den aktuella skadan omfattas det inte av den generella rätten att disponera skadeersättning.

Det förekommer även att myndigheter tar emot skadestånd för statens räkning som inte avser kostnader i myndighetens verksamhet, och som därmed inte får disponeras.

Försäkringsersättning

I de flesta fall är det Kammarkollegiet som är försäkringsgivare åt statliga myndigheter. Försäkringsersättningar till myndigheter är därför oftast inomstatliga.

Försäkringsersättningar redovisas som intäkter. Det gäller även om myndigheten ska utrangera en skadad anläggningstillgång som Kammarkollegiet löser in.

Försäkringsersättningar får normalt disponeras, men undantag finns. En myndighet får till exempel inte disponera en försäkringsersättning för en skada som den redan har fått kompensation för via statens budget.

Mer om försäkringsersättningar kopplade till anläggningstillgångar

Andra typer av kostnadsersättningar

Regelverket ger stöd för myndigheter att disponera även andra typer av kostnadsersättningar än ersättningarna som vi har gått igenom så långt. Ett exempel är avgifter för betalningspåminnelser.

Statskontoret hanterar frågor om hur bland annat fordringar ska redovisas, medan Kammarkollegiet hanterar frågor om hantering av statliga fordringar.

Länk till fråga och svar: Hur ska användning av Kammarkollegiets inkassoverksamhet redovisas?