Myndigheten ska bedöma verksamhetens resultat
Bedömningar ska ingå i en fullödig resultatredovisning. En bedömning i det sammanhanget är en värdering eller ett omdöme, till exempel att myndigheten bedömer att en redovisad förändring är bra eller mindre bra. När statliga myndigheter fäller sådana omdömen brukar de vara grundade i både något empiriskt observerat (redovisade data) och något värdebegrepp (till exempel mål).
Olika bedömningar för olika mål
Uttrycket ”måluppfyllelse” brukar beteckna allt som har med uppföljning i förhållande till mål att göra. Därför är det också vanligt att mål bedöms i termer av att de är mer eller mindre uppfyllda. Men om man ska vara petig bör de bedömningsbegrepp som används vara olika beroende på vilka målen är. Alla typer av mål kan inte uppfyllas. Tabellen nedan illustrerar hur man via indikatorer och utfall kan koppla samman några av de vanliga måltyperna med en bredare palett av bedömningsbegrepp.
| Mål | Indikator | Utfall | Bedömning |
|---|---|---|---|
| SMART-mål: Antal skaderegleringsärenden där Justitiekanslern (JK) riktar kritik mot myndigheter ska vara mindre än 10 senast år 3. |
Antal skadereglerings-ärenden där JK riktar kritik mot myndigheter. | År 1: 13 År 2: 10 År 3: 9 |
Målet är uppfyllt. |
| Visionärt mål: Statsförvaltningen ska vara rättssäker. | Antal skadereglerings-ärenden där JK riktar kritik mot myndigheter. | År 1: 13 År 2: 10 År 3: 9 |
Utvecklingen närmar sig målet. |
| Inriktningsmål: Statsförvaltningens rättssäkerhet ska förbättras. | Antal skadereglerings-ärenden där JK riktar kritik mot myndigheter. | År 1: 13 År 2: 10 År 3: 9 |
Utvecklingen matchar målet. |
Strikt talat är det framför allt SMART-mål som har förutsättningar att kunna uppfyllas. De är realistiska och tidsatta per definition, vilket innebär att de är förväntat nåbara inom fastställda tidsramar. Visionära mål kan möjligen också vara nåbara men i så fall under osannolika omständigheter eller på oöverskådligt lång sikt. I normala fall kan en observerad utveckling som bäst bara närma sig ett sådant mål. Inriktningsmål avser förändringar i stället för tillstånd. De kan varken uppfyllas eller närmas. En uppmätt förändring kan däremot matcha en önskad förändring.
SMART-mål kan vara både tilltalande och problematiska
Många myndigheter använder eller har använt SMART-mål i något sammanhang. Bedömningarna görs i så fall vanligtvis också med fler än två steg. Kriterier och bedömningar kan delas upp så att till exempel <10 betyder ”fullt uppfyllt”, 10–15 ”delvis uppfyllt” och >15 ”inte uppfyllt”.
Bedömningarna brukar även presenterats med färgskalor och emojis. I exemplet ovan skulle bedömningarna i förhållande till SMART-målet kunna illustreras så här:
År 1: |
 |
År 2: |
|
År 3: |
 |
Det kan bidra till en tydlig och lätt kommunicerbar redovisning.
Å andra sidan är det inte nödvändigt med bedömningar i termer av att målen är mer eller mindre uppfyllda. Oavsett möjligheten till nyanserade bedömningar i olika färger kan SMART-mål vara behäftade med problem. Eftersom ett SMART-mål innebär att måttet är målet kan syftet för verksamheten bli skymt. Det kan medföra att man riktar in sig på perifera saker. Det centrala värdet i exemplet ovan är ju inte antalet gånger som Justitiekanslern riktar kritik mot myndigheter utan statsförvaltningens rättssäkerhet. Det övergripande syftet är rättssäkerhetens bevarande snarare än kritikens minimering. Därför kan det vara klokare att hålla isär mål och indikatorer, som i fallen med visionära mål och inriktningsmål.
Antagligen är det endast när både syftet för verksamheten och måttet för uppföljningen kan beskrivas i liknande kvantitativa termer som SMART-mål kan fungera problemfritt för styrningen. Den myndighet som däremot vill omformulera kvalitativa visionära mål eller inriktningsmål till SMART-mål – kanske för att den vill redovisa ”uppfyllda” mål – bör därför noga tänka igenom vilka konsekvenser det kan få för styrningen.