Det finns olika anledningar till att myndigheter får internrevision

Regeringen vill genom den statliga internrevisionen ge myndighetsledningen ett verktyg för att granska och lämna förslag till förbättringar av myndighetens interna styrning och kontroll. Det framgår av 3 § internrevisionsförordningen. Bedömningen av vilka myndigheter som ska inrätta internrevision och motiven för det finns bland annat beskrivet i olika propositioner och utredningar.

Internrevisionsmyndigheter bör som regel ledas av en styrelse

I den förvaltningspolitiska propositionen (prop. 2009/10:175) gör regeringen bedömningen att myndigheter som omfattas av internrevisionsförordningen som regel bör ledas av en styrelse, som då är internrevisionens uppdragsgivare. Detta på grund av att internrevisionen då ges bäst förutsättningar att verka, bland annat eftersom resultatet av internrevisionens granskning redovisas till styrelsen. Internrevisionen kan därmed med bibehållet oberoende granska myndighetschefen, vilket inte är fallet när myndighetschefen är internrevisionens uppdragsgivare.

Hög omsättning och delegeringsgrad ett motiv till internrevision

I Förslag till statsbudget för budgetåret 1995/96 (prop. 1994/95:100) pekade regeringen ut vissa generella motiv som bör läggas till grund för att bedöma om en myndighet som regel bör ha internrevision. De viktigaste kriterierna för internrevision som nämndes i propositionen var

• omfattningen av de medelsflöden som myndigheten ansvarar för
• graden av delegering inom stora myndigheter eller mellan en central myndighet och regionala eller lokala myndigheter.

I sammanhanget diskuterade regeringen vilka myndigheter som skulle omfattas av internrevision med anledning av omfattningen på medelsflöden. Nivån sattes till en omsättning på 1 miljard kronor.

De totala kostnaderna är ett annat motiv

I betänkandet Förslag till en stärkt internrevision i staten (SOU 2003:93) diskuterades vilka motiv som ska ligga till grund för att en myndighet ska få internrevision. Utredningen menade att när det gäller de kvantitativa kraven bör en utgångspunkt vara en beloppsgräns som avser myndigheternas totala kostnader (verksamhetskostnader och transfereringar).

Utredningen pekade också på att det finns andra motiv, till exempel antal anställda, men såg inte detta som så relevant för urvalet av vilka myndigheter som ska omfattas av krav på att bedriva internrevision.

Återkommande kriterier för internrevision

Det finns ett antal kvalitativa kriterier som kan återkomma när en myndighet får internrevision, nämligen att

• ett lärosäte blir universitet
• en myndighet får ledningsformen styrelse
• en verksamhet struktureras om
• myndigheten ska tillämpa ett komplicerat regelverk
• myndigheten ansvarar för samhällsviktiga funktioner
• myndigheten betalar ut EU-medel med delat förvaltningsansvar med EU.

Kriterierna kan även vara kvantitativa som

• omsättningens storlek (över 3 miljard kronor)
• balansomslutningens storlek (över 5 miljard kronor)
• höga bidragsflöden
• stort antal anställda.

För myndigheter med styrelse är det motiverat att de som regel har internrevision. Detta för att på så sätt ge styrelsen ett underlag för att kunna bedöma myndighetens interna styrning och kontroll, som är självständigt från myndighetschefens bedömning.