Åtaganden utan krav på beställningsbemyndigande

I vissa fall kan myndigheter göra ekonomiska åtaganden utan ett beställningsbemyndigande. I 17 § andra och tredje stycket anslagsförordningen framgår dels en undantagsregel för åtaganden upp till en viss storlek som annars skulle ha krävt ett bemyndigande, dels en regel om åtaganden för myndighetens löpande verksamhet. 

Åtaganden som är nödvändiga för den löpande verksamheten

Möjligheten att göra åtaganden för myndighetens löpande verksamhet som medför framtida förvaltningsutgifter kallas ofta för det generella bemyndigandet. I det generella bemyndigandet ingår exempelvis ekonomiska åtaganden för att anställa personal och beställa olika former av kontorsutrustning.

För ekonomiska åtaganden som innebär anskaffning av varor kan det ibland vara svårt att avgöra om ett beställningsbemyndigande behövs eller inte. Om de ekonomiska åtagandena avser varor som ska användas för myndighetens egen verksamhet (förvaltning) anses dessa normalt omfattas av det generella bemyndigandet.

Av det generella bemyndigandet framgår att myndigheten får göra åtaganden som binder upp framtida anslag som är nödvändiga för att myndighetens löpande verksamhet ska fungera tillfredställande.

Ordet ”nödvändigt” skulle ensamt kunna tolkas som att myndigheten inte får teckna fleråriga avtal. Men med tillägget ”för att myndighetens verksamhet ska fungera tillfredställande” behöver även effektiviteten i verksamheten beaktas. Det innebär att myndigheter kan teckna fleråriga avtal om det bidrar till att kostnaderna i verksamheten därmed blir lägre. En förutsättning är dock att myndighetens ekonomiska åtaganden ryms inom de anslagsnivåer som regeringen har beräknat för verksamheten.

Åtaganden med stöd av undantagsregeln

En myndighet kan göra ekonomiska åtaganden för andra ändamål än myndighetens löpande verksamhet utan ett beställningsbemyndigande om myndighetens totala ekonomiska åtaganden vid året slut uppgår till högst 10 procent av den anslagspost eller delpost som åtagandet avser (den så kallade undantagsregeln). Men notera att det förutsätter att riksdagen inte har beslutat om ett beställningsbemyndigande för anslaget. Om riksdagen har beslutat om ett beställningsbemyndigande för anslaget kan undantagsregeln inte tillämpas, även om regeringen har beslutat beställningsbemyndigandet för en annan myndighet (se avsnitt Information om anslagsposter finns på statskontoret.se och i Hermes nedan).

Det finns därutöver en begränsning som anger att totala ekonomiska åtaganden på samtliga anslagsposter och delposter under ett anslag på statens budget får uppgå till högst 10 miljoner kronor (den så kallade begränsningsregeln).

Om det finns flera poster under anslaget som disponeras av andra myndigheter och anvisat anslag totalt överstiger 100 miljoner kronor kan myndigheten endast göra åtaganden kopplat till sin andel av anslaget. Det framgår av 24 § Ekonomistyrningsverkets föreskrifter och allmänna råd om anslag och inkomsttitlar.

Om myndigheten disponerar flera anslagsposter eller delposter kan myndigheten fritt fördela sin andel enligt begränsningsregeln mellan posterna. Det totala ekonomiska åtagandet får dock aldrig överstiga 10 procent av tilldelat anslag (undantagsregeln).

Information om anslagsposter finns på statskontoret.se och i Hermes

Under rubriken Regleringsbrev på statskontoret.se finns statsliggaren, som är en sammanställning av samtliga myndigheters regleringsbrev. Där finns information om vilka anslagsposter som finns och om det finns något beslutat beställningsbemyndigande för det aktuella anslaget.

Utöver respektive myndighets regleringsbrev är informationen om anslagen uppdelade på departement och utgiftsområden. Det är viktigt att myndigheten säkerställer att det inte finns något beställningsbemyndigande för det aktuella anslaget innan undantags- och begränsningsreglerna tillämpas.

I Hermes går det att ta ut rapporten Anslagsrapport detaljerad. Där finns information om samtliga anslagsposter under ett visst anslag, både de som myndigheten disponerar och de som disponeras av andra myndigheter. Informationen kan sedan användas för att avgöra om myndigheten kan tillämpa undantagsregeln och för att beräkna vilka åtaganden som myndigheten kan göra med beaktande av begränsningsregeln. 

Åtaganden som är reglerade i lag

Myndigheten behöver normalt inte ett beställningsbemyndigande för att göra utbetalningar som är reglerade i lag eller som regeringen har beslutat om i regleringsbrev eller särskilt regeringsbeslut, under förutsättning att det belopp som ska betalas ut och tidpunkten för utbetalning är reglerade.

Riksdagen kan alltså ge ett bemyndigande att betala ut bidrag via lag, exempelvis utbetalning av barnbidrag eller underhållsstöd. I de fall en lagbestämmelse endast reglerar att bidrag kan betalas ut om vissa förutsättningar är uppfyllda och regeringen därmed kan påverka omfattning eller tidpunkt för utbetalning genom förordning eller särskilt regeringsbeslut behöver myndigheten normalt ett beställningsbemyndigande. 

Andra bestämmelser för myndighetens åtaganden

Det finns också särskilda regler som rör åtaganden för att förse myndigheter med lokaler och om leasingavtal i förordningen (1993:528) om statliga myndigheters lokalförsörjning och i kapitalförsörjningsförordningen (2011:210).

Det finns även särskilda bestämmelser om vilka åtaganden som myndigheter får göra som inte i första hand är av ekonomisk karaktär, till exempel förordningen (2020:486) om miljö- och trafiksäkerhetskrav för myndigheters bilar. Sådana bestämmelser begränsar vilka inköp som kan göras eller på vilket sätt beslut ska fattas, men inte omfattningen av ekonomiska åtaganden som myndigheten får göra.