Redovisning av skatteintäkter – en fördjupning
Skatteintäkter är den beloppsmässigt mest väsentliga delen av de intäkter som myndigheter redovisar i resultaträkningen under rubriken Uppbördsverksamhet, och mot inkomsttitel på statens budget.
Med utgångspunkt i myndigheternas redovisning konsoliderar och sammanställer Statskontoret utfallet för statens skatteintäkter i tre huvudsakliga strukturer:
- statens budget
- nationalräkenskaperna
- statens resultat- och balansräkning samt finansieringsanalys.
Skillnader mellan statens budget och nationalräkenskaperna
Statens budget och nationalräkenskaperna ska visa samma totala skatteintäkter för hela den offentliga sektorn. Det gäller sedan 2006 då riksdagen godkände regeringens förslag om ändrade redovisningsprinciper för statsbudgetens inkomstsida. Nationalräkenskaperna styrs av det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet (ENS 2010) i Europeiska unionen.
Det finns dock skillnader mellan de två strukturerna som beror dels på olika principer för avgränsningen av staten och dels på förändringar i redovisningsprinciper.
Ett exempel på skillnader i avgränsningen är den kommunala fastighetsavgiften, som tillhör staten i nationalräkenskaperna men kommunsektorn i statens budget. Det leder till förhållandevis stora skillnader i sektoruppdelningen av skatteintäkterna, men det påverkar inte den samlade skatteintäkten för offentlig sektor.
Om Europeiska unionen eller Eurostat beslutar om förändringar i det internationella regelverk som nationalräkenskaperna följer uppdateras tidsserien i nationalräkenskaperna. Eftersom statens budget ska följas upp mot den av riksdagen beslutade budgeten ska dock inte redovisningen av skatteintäkterna i statens budget justerats i efterhand för att stämma överens med förändringarna i det internationella regelverket. Därmed kan det uppstå skillnader mellan skatteintäkterna i statens budget och i nationalräkenskaperna.
Skillnader mellan statens budget och statens resultaträkning
Det finns även skillnader mellan redovisningen av skatteintäkter i statens budget och i statens resultaträkning. När regeringen lämnar skrivelsen Årsredovisning för staten till riksdagen är de periodiserade skatterna för innevarande år bara en prognos. De slutliga skatteintäkterna fastställs först cirka ett år senare. Årets över- eller underskott fastställs dock redan då regeringen lämnar skrivelsen. Därför redovisas eventuella senare revideringar av skatteintäkterna på kommande år.
Det finns också skillnader mellan statens budget och resultaträkning som beror på olika principer för avgränsningen av staten. I resultaträkningen elimineras dessutom inomstatliga transaktioner.
Skattebegreppets rättsliga innebörd
Med begreppet skatter i offentligrättslig mening menas tvångsbidrag utan motprestation. De flesta skattebetalare har förstås nytta av att betala skatt, genom att samhället tillhandahåller olika tjänster, funktioner eller varor. Att man inte får någon motprestation innebär däremot att det inte finns någon särskild förmån från det allmänna som är knuten till att en viss person har betalat skatten.
Skillnaden mellan juridisk betydelse och redovisningens definition
Notera att begreppet skatter i offentligrättslig mening har en juridiskt principiell betydelse. I den statliga redovisningen följer man i stället en definition som bygger på nationalräkenskapernas definition. Det innebär att exempelvis den allmänna pensionsavgiften och ålderspensionsavgiften, som ger en pensionsrätt som bestäms av den beskattade inkomsten, ändå ingår bland skatterna.
I en del gränsfall är redovisningens avgränsning därför inte helt principiellt hållbar ur ett juridiskt perspektiv, men den är ändå klar utifrån indelningen i nationalräkenskaperna och statens budget.
Riksdagen beslutar om skatter
Skatter beslutas av riksdagen, som även beslutar socialavgifter och allmän pensionsavgift. Det innebär att det krävs en lag för att ta ut skatt och att riksdagen ska besluta om både skattens införande och, som huvudregel, dess nivå. Den grundlagsskyddade kommunala självstyrelsen i Sverige ger dock kommuner och regioner rätt att besluta om skattenivån för kommunen respektive regionen.
Vissa avgifter redovisas som skatter
Vissa intäkter som myndigheterna redovisar som ”avgifter” kategoriseras som skatter i nationalräkenskaperna och redovisas därmed som skatter i statens budget. Det gäller vissa medel som ska föras till fonder, till exempel avgifterna till Insättningsgarantifonden, Resolutionsavgifter och Kväveoxidfonden. Myndigheter redovisar dock dessa intäkter i transfereringsavsnittet och kan disponera intäkterna för att finansiera bidrag som får finansieras från fonden.
Det förekommer även några andra fall där en myndighet redovisar medel som avgifter, andra ersättningar eller enbart i balansräkningen, beroende på myndighetsspecifika regler eller omständigheter, men där intäkterna tas upp som skatteintäkter i årsredovisningen för staten kopplat till skattedefinitionen i statens budget och nationalräkenskaperna. Dessa specialfall går vi inte in på här.