Skatteintäkter på myndighetsnivå
På statens budget redovisar myndigheterna skatter under inkomsttyp 9000. Enligt 13 § anslagsförordningen ska redovisningen mot inkomsttitel hos en myndighet vara kassamässig när det gäller skatter, socialavgifter och allmän pensionsavgift. Dessa inkomster redovisas under posten Skatteintäkter m.m. i resultaträkningen. Däremot bör inte alltid redovisningen i resultaträkningen vara kassamässig.
Läs mer om hur myndigheter löpande redovisar skatter under Uppbördsverksamhet i resultaträkningen.
Skatteverket redovisar störst andel skatteintäkter
Skatteverket, som redovisar den allra största delen av skatteintäkterna, redovisar debiterade belopp (belopp enligt deklaration eller beslut) löpande på respektive inkomsttitel under inkomsttyp 9000. Dessa intäkter justeras dock för främst olika så kallade uppbördsförskjutningar och betalningsförskjutningar, så att summan under inkomsttyp 9000 är lika med periodens nettobetalningar av skatt. Den största justeringsposten är utbetalningar av kommunalskatter till kommunsektorn.
Vid inrapporteringen till statsredovisningen rapporterar Skatteverket det belopp som myndigheten har redovisat netto mot inkomsttitel som Skatteintäkter m.m. på S-kod för inkomster, medan mellanskillnaden rapporteras som periodiseringar.
I resultaträkningen redovisar Skatteverket debiterade belopp justerade för så kallade uppbördsförluster som intäkter i resultaträkningen. Därmed får myndigheten en fordran i balansräkningen som är skillnaden mellan debiterade och betalda skatter.
Tullverket redovisar främst tullar, som är en del av skatteintäkterna, på i princip samma sätt som Skatteverket.
Övriga myndigheter som redovisar skatteintäkter
Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten redovisar stora belopp för socialavgifter, allmän pensionsavgift och särskild löneskatt på inkomsttitel och i resultaträkningen. Bakgrunden till detta är att de olika avgifterna fördelas på en mängd olika underändamål. Till stor del betalas de även ut till AP-fonderna och premiepensionssystemet i omfattande rutiner kopplade till dessa myndigheters uppgifter.
De olika avgifterna överförs till största delen från Skatteverket i särskilda avräkningsrutiner och de belopp som myndigheterna redovisar är därmed kassamässiga med justering för mindre periodiserings- och avräkningsdifferenser.
Andra myndigheter som redovisar skatteintäkter är Transportstyrelsen, Lantmäteriet och Bolagsverket, samt ytterligare ett antal myndigheter som redovisar mindre belopp. Det är främst skatteintäkter i form av stämpelskatter som staten tar ut vid fastighetsförsäljningar, trängselskatter i Stockholm och Göteborg samt fordonskatter.
Kraven på periodisering i praktiken
Principiellt ska myndigheten redovisa skatterna i resultaträkningen med rätt periodisering, eftersom redovisningen görs på bokföringsmässiga grunder. I praktiken ställs dock begränsade krav, eftersom det ofta går att göra periodiseringar med bättre underlag i årsredovisningen för staten. Samtidigt är också redovisningen av skatter på myndighetsnivå i första hand något som myndigheten gör för statens, en tänkt modermyndighets, räkning.
Statskontoret använder dock myndighetens månadsrapportering av skatter för att hänföra framför allt indirekta skatter till rätt månad, kvartal och kalenderår. En myndighet som i enskilda fall är osäker på om vissa skatteintäkter bör periodiseras i samband med bokslut kan vända sig till Statskontoret för en helhetsbedömning. Då kan förutsättningarna för periodisering med god kvalitet vägas mot kostnaderna och det informationsvärde som periodiseringar kan ha för både årsredovisningen för staten och för att bedöma myndighetens årsredovisning.
Det finns utöver detta inget som hindrar att myndigheternas periodiseringar kan användas i årsredovisningen för staten – om Statskontoret och i sista hand regeringen bedömer att det ger det mest korrekta resultatet och är praktiskt hanterbart.