Mer om bedrägeri och liknande brott inom RRF
I officiella dokument från EU, i svenska översättningar och i den svenska återhämtningsplanen används omväxlande följande snarlika uttryck som kan vara förvirrande
- oegentlighet med EU-medel
- felaktig användning av EU-medel
- misstanke om att EU-medel använts på oriktigt sätt
- brott med EU-medel
- bedrägeri med EU-medel.
Begreppet oegentlighet inkluderar alla typer av oriktigheter, allt från oavsiktliga misstag från stödmottagaren och de myndigheter som hanterar EU-medlen till medvetet fusk och uppsåtliga bedrägerier.
EU skiljer på olika typer av oegentligheter
EU:s lagstiftning skiljer på ”oegentligheter utan misstanke om bedrägeri” och ”oegentligheter med misstanke om bedrägeri”.
EU:s definition av oegentligheter utan misstanke om bedrägeri”:
"Med oegentlighet avses varje överträdelse av en bestämmelse i gemenskapsrätten som är följden av en handling eller en underlåtenhet av en ekonomisk aktör och som har lett till eller skulle ha kunnat leda till en negativ ekonomisk effekt för gemenskapernas allmänna budget eller budgetar som de förvaltar, antingen genom en otillbörlig utgift eller genom minskning eller bortfall av inkomster som kommer från de egna medel som uppbärs direkt för gemenskapernas räkning."
EU:s definition av oegentligheter med misstanke om bedrägeri:
”Varje uppsåtlig handling eller uppsåtlig underlåtenhet som avser
- användning eller presentation av falska, felaktiga eller ofullständiga uppgifter eller dokument, om detta leder till att medel från EU:s allmänna budget eller från budgetar som förvaltas av unionen eller för dess räkning, otillbörligen uppbärs eller innehålls,
- undanhållande av information som ska lämnas i enlighet med särskilda föreskrifter, om gärningen har samma effekt, eller
- användning av sådana medel för andra syften än de som medlen ursprungligen har beviljats för.”
Oegentligheter innefattar mer än brott
Begreppet oegentlighet med EU-medel är alltså ett bredare begrepp än brott med EU-medel och bedrägeri med EU-medel. Begreppet oegentlighet omfattar både avsiktliga (uppsåtliga) och oavsiktliga (oaktsamma) oriktigheter samt oriktiga uppgifter som lämnas av de som söker EU-medel.
Begreppet oegentlighet kan därmed innefatta även felaktiga och försumliga hanteringar när det gäller EU-medel utan att de alltid är att bedöma som brottsliga. Med detta sagt kan ett oegentligt förfaringssätt innebära att brottsmisstanke kan uppstå och det oegentliga förfarandet kan komma att bedömas som ett brott i form av exempelvis ett bedrägeribrott.
Avbryt tilldelning vid misstanke om oegentligheter
Myndigheter som är del av genomförandet av den svenska återhämtningsplanen ska avbryta ett tilldelningsförfarande vid misstanke om oegentligheter (att EU-medel används på ett olämpligt eller felaktigt sätt).
Myndigheterna ska vid misstanke om bedrägeri med anknytning till EU-medel också anmäla misstanken till Ekobrottsmyndigheten och till Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF).
Bedrägeri i brottsbalken och EU:s dokument
I svensk rätt är ett brott enligt 1 kap. 1 § brottsbalken en gärning som är beskriven i brottsbalken eller i annan lag eller författning och för vilken straff är föreskrivet. Som brott räknas inte bara fullbordade brott utan även försök, förberedelse och stämpling till brott, i den mån sådana gärningar är straffbelagda.
I officiella EU-dokument som RRF-förordningen används begreppet bedrägeri som ett samlingsbegrepp för de brottstyper som kan aktualiseras vid oegentlig hantering av EU-medel och som är straffbelagda.
Bestämmelser om bedrägeri och annan oredlighet finns i Brottsbalkens nionde kapitel.
Möjliga brott i samband med EU-stöd
Brott med EU-medel handlar främst om bedrägeri och subventionsmissbruk. Men det finns även andra brott som skulle kunna bli aktuella i samband med en utredning om oegentligheter med EU-medel, exempelvis osant intygande och urkundsförfalskning.
Det är normalt fullbordade brott som föranleder straffansvar men i vissa fall är även gärningar på vägen mot ett fullbordat brott straffbelagda genom kriminalisering av de osjälvständiga brottsformerna försök, förberedelse och stämpling till brott.
Har någon påbörjat utförandet av ett visst brott utan att det har kommit till fullbordan, ska personen dömas för försök till brottet. För ansvar krävs att det har förelegat fara för att agerandet skulle leda till brottets fullbordan eller att sådan fara varit utesluten endast på grund av tillfälliga omständigheter. Ett brott kan alltså anses begånget även om den aktuella händelsen inte har inneburit att ett EU-stöd har betalats ut.
Här beskriver vi övergripande några av de brott som kan aktualiseras i dessa sammanhang.
Bedrägeri (brottsbalken 9 kap. 1 §)
För bedrägeri döms den som genom vilseledande förmår någon till handling eller underlåtenhet, som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den vilseledde eller någon i vars ställe denne är. För bedrägeri döms också den som genom att lämna oriktig eller ofullständig uppgift, genom att ändra i program eller upptagning eller på annat sätt olovligen påverkar resultatet av en automatisk informationsbehandling eller någon annan liknande automatisk process, så att det innebär vinning för gärningsmannen och skada för någon annan.
Definition av vilseledande
Med vilseledande menas att framkalla, vidmakthålla eller förstärka en oriktig uppfattning (villfarelse) hos någon. Rekvisitet förmår uttrycker ett krav på att vilseledandet ska ha orsakat dispositionen (orsakssamband). Gärningsmannen behöver inte genom övertalning eller på annat sätt ha övervunnit något motstånd hos den vilseledde. Som uttryckligen framgår av lagtexten kan den vilseleddes disposition bestå i såväl handling som underlåtenhet.
Definition av skada och vinning
Att dispositionen ska innebära skada och vinning betyder att förmögenhetsöverföringen ska följa omedelbart av dispositionen samt att skadan och vinningen ska ha ett samband med varandra. Sambandet mellan skada och vinning ska förstås på så sätt att de kan betraktas som olika sidor av samma ekonomiska förändring. Men de behöver inte vara lika stora. Man behöver inte heller avvakta den slutliga utvecklingen av ett händelseförlopp. Redan när det föreligger en beaktansvärd fara (risk) för slutlig förlust respektive vinning anses kravet på förmögenhetsöverföring vara uppfyllt.
Exempel på bedrägeriansvar
Ett exempel på när bedrägeriansvar kan uppkomma är när en förmånstagare medvetet lämnar en oriktig uppgift om inkomst som är betydelse för en förmån (vilseledande) och att denna uppgift föranleder (förmår) en handläggare vid en myndighet att felaktigt genomföra (disposition) en utbetalning av en förmån (förmögenhetsöverföring).
Subventionsmissbruk (brottsbalken 9 kap. 3b§)
För subventionsmissbruk döms den som i strid med föreskrifter eller villkor använder ett bidrag eller utnyttjar en förmån som finansieras över eller på annat sätt påverkar Europeiska unionens eller Europeiska atomenergigemenskapens budgetar för ett annat ändamål än det som bidraget eller förmånen har beviljats för.
Omfattar inte medfinansiering
Eftersom denna bestämmelse endast omfattar missbruk av bidrag eller förmåner till den del de finansieras över eller på annat sätt påverkar EU:s budgetar omfattar bestämmelsen om subventionsmissbruk inte nationella bidrag som används vid medfinansiering i samband med EU-finansiering.
Bestämmelsen tar alltså bara sikte på felaktig användning av EU-medel. De medel som härrör från den nationella medfinansieringen ska inte ingå i bedömningen av storleken av det belopp som har använts felaktigt.
Om bara en del av det sammanlagda bidraget har missbrukats kan fråga uppkomma om den missbrukade delen utgörs av medel som härrör från den nationella medfinansieringen eller av EU-medel eller av båda delarna. Regeringens har i denna fråga förordat ett andelstänkande på så sätt att så stor del av det som har missbrukats anses härröra från EU-medlen som motsvarar den del dessa medel har i det totala bidragsbeloppet. Någon vägledande praxis gällande denna fråga finns ännu inte.
Urkundsförfalskning (brottsbalken 14 kap.)
Den som obehörigen framställer en falsk urkund genom att skriva en annan persons namn eller genom att falskeligen skaffa någon annans underskrift eller falskeligen ändrar eller fyller ut en äkta urkund döms för urkundsförfalskning. Detta gäller under förutsättning att åtgärden innebär fara i bevishänseende.
För att utgöra en urkund ska handlingen ha ett bevisvärde, vara av originalkaraktär och det ska i efterhand gå att kontrollera vem som är avsändare. Exempel på urkunder är kontrakt, intyg och alla andra handlingar som kan ha betydelse som bevis. Även elektroniska handlingar omfattas av urkundsbegreppet.
Osann försäkran och vårdslös försäkran
Den som på annat sätt än muntligen lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen när uppgiften enligt lag eller annan författning lämnas på heder och samvete eller under annan liknande försäkran, döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för osann försäkran. Om en enskild inte har uppsåt men har varit grovt oaktsam kan personen dömas för vårdslös försäkran. Det krävs att de osanna uppgifterna eller förtigandet av sanningen innebär fara i bevishänseende.
Osant intygande och brukande av osann urkund
Den som i ett intyg eller en annan urkund lämnar osann uppgift om vem han eller hon är eller om annat än egna angelägenheter eller för skens skull upprättar en urkund rörande rättshandling döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för osant intygande till böter eller fängelse. Den som åberopar eller på annat sätt använder en sådan osann urkund döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för brukande av osann urkund. Det krävs att de osanna uppgifterna innebär fara i bevishänseende för att vara straffbara.
Missbruk av urkund
För missbruk av urkund döms den som sanningslöst åberopar pass, betyg, identitetshandling eller annan sådan för enskild person utställd urkund såsom gällande för sig eller annan person eller lämnar ut sådan urkund för att missbrukas på det sättet, om åtgärden innebär fara i bevishänseende.
Bedöm om oegentligheterna kan vara brottsliga
När en oegentlighet som kan vara brottslig uppmärksammas av en myndighet ska myndigheten endast bedöma om de objektiva kriterierna för ett brott föreligger, det vill säga de omständigheter som beskriver ett möjligt brott.
Myndigheten ska inte ta ställning till om den misstänkte med avsikt (uppsåtligen) eller av slarv orsakat felet eller händelsen. Myndigheten behöver inte heller kategorisera brottstypen.
Det är en åklagares ansvar att utreda och ta ställning till om en misstänkt medvetet eller omedvetet har orsakat ett fel och om det inträffade är brottsligt.
Objektiva kriterier beskriver omständigheterna
Med objektiva rekvisit avses de omständigheter som beskriver ett (möjligt) brott, det vill säga de kriterier som måste finnas för att en regel ska kunna tillämpas. De objektiva rekvisiten ska passa in i de händelser (fakta) som framkommit om den händelse som kan antas vara brottslig.
9 kap. 1 § brottsbalken föreskriver att den som medelst vilseledande förmår någon till handling eller underlåtenhet, som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den vilseledde eller någon i vars ställe denne är, dömes för bedrägeri till fängelse i högst två år. De objektiva kriterierna är i detta fall 1. vilseledande, 2. handling/underlåtenhet och 3. vinning/skada.