Exempel på dubbelfinansiering på medlemsstatsnivå vid prisökning

I vårt exempel var en åtgärd enligt den svenska återhämtningsplanen inte planerad att stödjas av andra EU-fonder när återhämtningsplanen lämnades in. Något extra EU-stöd togs därför inte med i medlemsstatens Sveriges bedömning av den aktuella åtgärden i återhämtningsplanen samt vilka delmål och mål som det var relevant att följa upp åtgärden mot.

På grund av en prisökning överstiger de faktiska kostnaderna för den aktuella åtgärden de initialt beräknade kostnaderna. Stödmottagaren/slutmottagaren som ansvarar för genomförandet av åtgärden begär ytterligare finansiering från annan EU-finansiering  för en del av investeringsprojektet för att kunna finansiera de extra kostnaderna som uppstått på grund av prisökningen och därmed uppfylla åtgärdens mål enligt återhämtningsplanen.

Exempel: Byggandet av ett sjukhus

Målet för den aktuella åtgärden är formulerat som att ett sjukhus ska byggas med RRF-finansiering. Den uppskattade kostnaden för sjukhuset var 500 miljoner euro när Sverige som ansvarig medlemsstat lämnade in sin återhämtningsplan.

Sjukhuset kostade istället 550 miljoner euro på grund av en prisökning. Sverige vill använda EU:s sammanhållningsfinansiering för att täcka den extra byggnadskostnaden på 50 miljoner euro, genom att ange att till exempel en flygel av sjukhuset kommer att finansieras med detta belopp.

Olika finansiering behöver definieras i förväg och särskiljas

Kombinationen av finansiering måste definieras i förväg, det vill säga vid tidpunkten för Sveriges och EU-kommissionens bedömning av återhämtningsplanen. Alternativt kan det definieras innan genomförandet av den berörda åtgärden påbörjas genom ett officiellt meddelande från medlemsstaten Sverige i it-verktyget Fenix, där medlemsstaterna ska rapportera genomförandet av sina återhämtningsplaner. Meddelandet ska specificera vilken ytterligare åtgärd som finansieras av andra EU-medel och som anges i finansieringsavtalet undertecknat under den andra EU-fonden.

Dessutom måste finansieringen från olika finansieringskällor tydligt särskiljas som del av distinkta delar. För ett sjukhus kan uppdelningen exempelvis göras i infrastruktur (RRF-finansierad) respektive utrustning (annan EU-finansiering).

I sådana fall kan en ökning av den faktiska kostnaden för den del som finansieras av andra EU-fonder (till exempel utrustning) täckas av dessa andra fonder.

Eftersom RRF är ett prestationsbaserat program, är dock det belopp som ska betalas ut per delbetalning fastställd i förväg beroende på de framsteg mot delmål och mål som ligger till grund för delbetalningen. Utbetalningen är därmed oberoende av den faktiska kostnaden som de underliggande reformerna och investeringarna har haft.

Dubbelfinansiering kan leda till återkrav eller revidering av återhämtningsplanen

Medlemsstaterna bör inte använda annan EU-finansiering av medel i efterhand för att generellt täcka de extra kostnaderna för de åtgärder som finansieras av RRF eftersom detta innebär dubbelfinansiering för samma resultat. Om detta har hänt, skulle kommissionen återkräva de ytterligare belopp som betalats ut till stödmottagaren.

Alternativt kan medlemsstaten lämna in en begäran om att revidera återhämtningsplanen (baserat på artikel 21 i RRF-förordningen om vissa åtgärder inte längre är genomförbara på grund av objektiva omständigheter, såsom stora kostnadsökningar eller viktiga störningar i försörjningskedjan) och begära att ändra vissa delmål eller mål.