EU-kommissionens riktlinjer om dubbelfinansiering inom RRF

Myndigheterna som genomför Sveriges återhämtningsplan ska undvika att samma kostnader i olika projekt (reformer och investeringar) finansieras med både RRF-medel och andra medel från EU. De ska även säkerställa att de åtgärder som en myndighet har genomfört för att uppnå delmål och mål inom ramen för myndighetens del av återhämtningsplanen inte har finansierats genom eller täcker samma kostnad som något annat unionsprogram eller unionsinstrument.

Åtgärder kan få stöd från både RRF och andra EU-fonder

Enligt EU-kommissionens ”Draft note on double funding under the Recovery and Resilience Facility” kan åtgärder (reformer och investeringar) som stöds av RRF få ytterligare stöd från andra EU-fonder.

I artikel 9 i RRF-förordningen föreskrivs följande:

Stöd inom ramen för faciliteten kan komma utöver det stöd som ges under andra unionsprogram och -instrument. Reformer och investeringsprojekt kan få stöd från andra unionsprogram och instrument förutsatt att sådant stöd inte täcker samma kostnad.

Detta återspeglas också i artikel 22 om Skydd av unionens ekonomiska intressen i RRF-förordningen och i bestämmelserna i andra EU-program med avseende på åtgärder som är (sam)finansierade genom dessa program. Det gäller exempelvis fonder som omfattas av förordningen om gemensamma bestämmelser, som Digital Europe, Horizon Europe eller CEF.

Horizon Europe är ett program för utveckling och innovation. CEF (Connecting Europe Facility) är ett EU-finansieringsinstrument för att främja tillväxt, sysselsättning och konkurrenskraft genom infrastrukturinvesteringar på europeisk nivå.

Dubbelfinansiering inom RRF skiljer sig från andra unionsprogram

RRF är ett prestationsbaserat instrument där finansieringen inte är kopplad till att kostnader beviljas till medlemsstaterna och betalas ut i omgångar vid tillfredsställande uppfyllelse av en uppsättning delmål och mål.

Kostnaderna för samtliga åtgärder enligt Sveriges återhämtningsplan (RRP) uppskattas i förväg (ex ante) och betalningarna är inte föremål för kontroll av åtgärdernas faktiska kostnader. Som en följd av detta är begreppet stödberättigande kostnader inte tillämpligt.

Det finns ingen direkt koppling mellan betalningarna från RRF till medlemsstaten och de kostnader som medlemsstaten ådragit sig, och det finns ingen hänvisning av kostnader till enskilda delmål och mål. Däremot är dubbelfinansiering under andra unionsprogram i allmänhet ett kostnadsbaserat koncept som anser att samma utgifter inte bör täckas av ersättning från andra unionsfonder.

Begreppet "dubbelfinansiering" inom ramen för RRF tar hänsyn till både instrumentets resultatinriktade karaktär och det faktum att bidragsmottagaren kan skilja sig från andra unionsfonder.

Enligt RRF kan dubbelfinansiering ske på två nivåer, medlemsstatsnivå och slutmottagarnivå.

Dubbelfinansiering på medlemsstatsnivå

Varje nationell plan för återhämtning och motståndskraft inkluderar en kostnadsberäkning på förhand, som tydligt identifierar vilka åtgärder och deras relaterade kostnader som ingår i planen.

Medlemsstaterna är skyldiga att i sin återhämtningsplan (RRP) identifiera "information om befintlig eller planerad unionsfinansiering" (artikel 18.4.l RRF-förordningen). Det gör det möjligt att ta hänsyn till detta i förhandsuppskattningen av kostnader.

Tilldelningen av medel till Sverige är motiverad utifrån denna kostnadsberäkning och denna tilldelning godkänns utifrån information och bevis som visar att dessa kostnader täcks av RRF-medel, och inte av andra EU-medel.

Det innebär dubbelfinansiering om det efter godkännandet av återhämtningsplanen och antagandet av rådets genomförandebeslut (Council Implementing Decisions CID) uppdagas att stöd från andra unionsfonder kommer att täcka kostnader som ingick i kostnadsberäkningen som låg till grund för återhämtningsplanen. Detta eftersom medlemsstaten (antingen den själv eller enheter i medlemsstaten) får stöd från två olika unionsfinansieringskällor för att täcka samma kostnader.

Dubbelfinansiering på slutmottagarens nivå.

På nivån för slutmottagarna bör kostnader som uppstår för att uppnå resultaten av någon åtgärd som finansieras av RRF inte täckas av andra unionsprogram. Det betyder att den slutliga mottagaren inte ska få stöd för att täcka samma kostnader både från RRF – (genom medlemsstaten) – och från andra unionsfonder.

Ansvaret för att förebygga, upptäcka och korrigera sådan dubbelfinansiering ligger i första hand på medlemsstaten. Om dubbelfinansiering identifieras men inte korrigeras av medlemsstaten genom återkrav av medel från den slutliga mottagaren, kan kommissionen i sin tur återkräva RRF-medel från medlemsstaten.

Detta gäller enligt reglerna i finansieringsavtalet som Sverige ingått med EU-kommissionen på grundval av artikel 22 RRF-förordningen, eller det andra unionsprogrammets resurser enligt de sektorspecifika reglerna.

Utgå från EU:s ramverk för att förebygga, upptäcka och korrigera dubbelfinansiering

Under genomförandet av den nationella återhämtningsplanen är Sverige ansvarig för att övervaka att RRF-medel används för det avsedda ändamålet enligt återhämtningsplanen och för att undvika dubbelfinansiering. Det är också Sveriges ansvar att vidta korrigerande åtgärder när dubbelfinansiering upptäcks det vill säga återkräva de relaterade beloppen från den slutliga mottagaren.

Bekräfta avsaknaden av dubbelfinansiering och informera om revisoner

I förvaltningsförklaringen som åtföljer betalningsansökan ska Sverige bekräfta avsaknaden av båda typerna av dubbelfinansiering:

De befintliga kontrollsystemen ger nödvändiga försäkringar om att medlen förvaltades i enlighet med alla tillämpliga regler, särskilt regler om undvikande av intressekonflikter, förebyggande av bedrägerier och korruption i enlighet med principen om sund ekonomisk förvaltning.

De aktiviteter som genomförs för att uppnå milstolparna [delmålen] och målen enligt RRP [återhämtningsplanen] som deklareras i begäran om betalning inte finansieras av något annat unionsprogram eller instrument eller, i förekommande fall, de andra unionsprogrammen och instrumenten täcker inte samma kostnad.

Medlemsstaten ska också tillhandahålla en sammanfattning av de utförda revisionerna, inklusive identifierade svagheter och eventuella korrigerande åtgärder som vidtagits.

Om kommissionen genom sin granskning av förvaltningsförklaringen och sammanfattningen av revisioner har tvivel om eventuell dubbelfinansiering, kan kommissionen begära ytterligare information och/eller genomföra revisioner på plats.

Informera om finansiering från andra unionsprogram

Enligt kraven i RRF:s operativa överenskommelsen (arrangemang) ska Sverige också informera EU-kommissionen i framstegsrapporteringen (den tvååriga rapporteringen) om alla investeringar eller reformer som stöds enligt dess återhämtningsplan och som har eller får finansiering från något annat unionsprogram och även ange motsvarande belopp.

I detta sammanhang bör Sverige ange om finansieringen har förändrats, eller om man förväntar sig en förändring, jämfört med den finansiering som erhållits från andra EU-källor som anges i den antagna återhämtningsplanen, åtgärd för åtgärd.

Kommissionen kan alltid vidta åtgärder baserat på uppgifter om specifika åtgärder. Datainsamlingskraven anges i rådets genomförandebeslut och specificeras ytterligare i de operativa arrangemangen.

En nyckelfaktor är medlemsstaternas skyldighet enligt artikel 22.2 d) iv RRF-förordningen att samla in och tillgängliggöra

en förteckning över alla åtgärder för genomförandet av reformer och investeringsprojekt enligt återhämtnings- och motståndsplanen med det totala beloppet för den offentliga finansieringen av dessa åtgärder och med angivande av det belopp som betalats ut inom ramen för faciliteten och under andra unionsmedel.

Kommissionen och medlemsstaternas organ som ansvarar för att hantera och granska genomförandet av unionsfinansiering bör ha tillgång till dessa uppgifter för att möjliggöra dubbelkontroll med utgifter som de avser att deklarera som berättigade till ersättning från unionen från andra fonder. Kommissionen kan begära sådana uppgifter i samband med sina revisioner och återkräva respektive belopp om oegentligheten inte har korrigerats av medlemsstaterna.

Definiera enligt vilken förordning medlen ska återhämtas

Om dubbelfinansiering inträffar bör det definieras av Sverige enligt vilken EU-fondförordning en återhämtning ska genomföras.

RRF-betalningarna är inte kopplade till kostnader och det belopp som ska återkrävas från Sverige kan vara relativt svårt att definiera. Därför kan följande två situationer betraktas som en tydlig brytpunkt vid antagandet av rådets genomförandebeslut om godkännande av bedömningen av återhämtningsplanen:

1. När en åtgärd ingår i ett bidragsavtal som har undertecknats enligt ett annat unionsinstrument före datumet för antagandet av CID medan en sådan åtgärd också har finansierats av RRF, bör RRF-medlen återvinnas, eftersom detta borde ha deklarerats under utformningen och bedömningen av återhämtningsplanen. De åtgärder som fått stöd av andra unionsmedel borde aldrig ha ingått i RRF.
2. När dubbelfinansiering beror på finansiering från ett bidragsavtal under andra unionsfonder som har undertecknats efter antagandet av CID, och där denna åtgärd ingick för första gången, det belopp som betalas ut av andra EU-fond(er) som täcker samma kostnader som RRF återkrävas från medlemsstaterna enligt förordningen om andra EU-fonder (om de berörda utgifterna redan har inkluderats av medlemsstaten i en begäran om betalning till EU-kommissionen).

Exempel på dubbelfinansiering