Gränsdragning mellan transfereringar och verksamhetskostnader
Nationalräkenskapernas informationsbehov är vägledande för att bedöma om en ekonomisk händelse ska klassificeras som en verksamhetskostnad (förvaltningsutgift) eller som en transferering. Det framgår av ESV:s allmänna råd om transfereringar till 4 kap. 1 § förordningen (2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag.
Om en kostnad ska rapporteras som en transferering enligt nationalräkenskaperna, bör den alltså normalt även redovisas som en transferering i myndighetens resultaträkning. Men det förekommer fall där en transferering enligt nationalräkenskaperna inte ska redovisas som en transferering i resultaträkningen (se exempel längre ned på sidan).
Ni kan kontakta Fråga Statskontoret med frågor om hur olika händelser ska klassificeras i redovisningen.
Klassificeringen påverkar redovisningen mot anslag
Om en ekonomisk händelse klassificeras som verksamhetskostnad eller transferering får betydelse för vid vilken tidpunkt som myndigheten ska redovisa utgifter mot anslag. Förvaltningsutgifter ska redovisas kostnadsmässigt mot anslag medan en transferering redovisas mot anslag när betalning sker. Det regleras i 12 § anslagsförordningen (2011:223).
Redovisning av fordringar och periodiseringar påverkar alltså anslag vid redovisningstillfället om en händelse klassificeras som förvaltningsutgift, men inte om det är en transfereringsutgift.
Exempel på gränsdragningsfrågor
Här går vi igenom några exempel på ekonomiska händelser där det kan bli aktuellt att bedöma gränsen mellan transferering och verksamhetskostnad.
Myndigheter utför ofta administrativa uppgifter i anslutning till utbetalningar av bidrag, exempelvis handläggning av bidragsansökningar. Kostnader för sådan verksamhet ska inte redovisas som en transfereringskostnad utan som en verksamhetskostnad. Kostnader för administration av utbetalningar ska inte heller redovisas som en transferering.
Det gäller även om de här typerna av kostnader finansieras från ett så kallat sakanslag (transfereringsanslag). Naturligtvis är själva bidraget ändå en transferering.
Ibland kan det vara svårt att avgöra om det är en köpt tjänst eller ett lämnat bidrag som myndigheten betalar för. Vanligtvis behöver man då bedöma om det förekommer en motprestation som tillfaller myndigheten eller inte. Med motprestation menas att myndigheten får en prestation av motsvarande värde som den har betalat.
Om det exempelvis gäller finansiering av forskning brukar man tala om att den som betalar normalt får en motprestation om den exempelvis får ensamrätt till forskningsresultatet eller styr vad som ska levereras. Däremot är det sannolikt fråga om ett lämnat bidrag utan motprestation om bidragsmottagaren exempelvis fritt kan forska och sprida resultatet, i enlighet med villkoren för bidraget.
Villkor för vad medel får användas till eller krav på återrapportering av hur medel har använts är normalt inte motprestationer.
Skadestånd och vissa ersättningar som följer av domstolsavgöranden eller är reglerade i avtal är exempel på kostnader som klassificeras som transfereringar i nationalräkenskaperna, men som i vissa fall inte kan anses vara ett lämnat bidrag utan en verksamhetskostnad. Det gäller exempelvis om ett skadestånd direkt är hänförbart till myndighetens verksamhet.
Om det finns ett avgörande från domstol att staten har en skyldighet att betala ut skadestånd eller ersättningar finns det normalt en skyldighet att redovisa en kostnad, även om domen inte har vunnit laga kraft. Om det är att se som en verksamhetskostnad eller en transferering avgör dock hur myndigheten ska redovisa kostnaden, och vid vilken tidpunkt utgiften ska redovisas mot anslag.
För att kunna avgöra om ett skadestånd eller en ersättning ska redovisas som en transferering eller en verksamhetskostnad behöver ni känna till om ärendet kan härledas till myndighetens löpande verksamhet eller om det följer av ett regeringsbeslut.
Om skadeståndet eller ersättningen kan härledas till ett beslut eller avtal som myndigheten har ingått ska det redovisas som en verksamhetskostnad. I sådana fall bör kostnaderna för skadeståndet redovisas som en verksamhetskostnad i kontogrupp 546, och rapporteras på S-koder S585*.
Om ett regeringsbeslut ligger till grund för att betala ut ett skadestånd eller en ersättning ska det redovisas som en transferering. Det är först när en dom har vunnit laga kraft som utgiften ska redovisas mot anslag, det vill säga när det finns en skyldighet att betala ut medel. Regeringen beslutar normalt i sådana fall om vilken myndighet som ska betala ut medel och vilket anslag som ska finansiera ersättningen.
Utlånings- och garantiverksamhet kan redovisas i verksamhetsavsnittet eller transfereringsavsnittet i resultaträkningen beroende på omständigheterna för den specifika verksamheten. Utgångspunkten för att avgöra i vilket avsnitt det ska redovisas är om myndigheten har en skyldighet att ta ut avgifter för att täcka verksamhetens kostnader.
När myndigheter tar ut avgifter eller räntor för att täcka verksamhetens kostnader bör verksamheten normalt redovisas i verksamhetsavsnittet. Om det däremot finns stora subventioner av kostnaderna som finansieras från anslag bör ni redovisa verksamheten i transfereringsavsnittet.
En myndighet behöver ha regeringens medgivande för att kunna betala ut lån eller utfärda garantier. Det är ett fåtal myndigheter som har ett sådana medgivande.
Lån som inte är avsedda att återbetalas
Lån som inte är avsedda att återbetalas är en samlad benämning på lån där hela eller delar av lånen inte förväntas bli återbetalda. Det gäller till exempel villkorslån och avskrivningslån.
Kostnader och intäkter hänförbara till lånefordringar där det finns betydande subventioner bör i resultaträkningen redovisas i transfereringsavsnittet. En subvention uppstår om myndigheten inte tar ut avgifter eller räntor för att täcka statens kostnader för lån.
Mer om redovisning och styrning av garanti- och utlåningsverksamhet.
Fråga och svar om gränsdragning
På många myndigheter uppkommer frågan om hur vissa transaktioner ska redovisas - som ett bidrag (lämnat eller erhållet) alternativt som en köpt, eller såld, tjänst. Hur kan myndigheten tänka i dessa fall - var går gränsen mellan bidrag och avgift/uppdrag?
Det som är avgörande för om en transaktion ska klassificeras som ett bidrag eller som ett uppdrag är om en motprestation kan anses finnas eller inte.
En utgångspunkt för att det ska vara ett bidrag är att den part som lämnar bidraget inte ska få en motprestation av bidragsmottagaren. För transaktioner som ska redovisas som köpta eller sålda tjänster ska det däremot finnas en motprestation. En motprestation betyder i de här fallen att ett ekonomiskt värde, eller på annat sätt den direkta rätten till resultatet av mottagarens prestation, tillfaller den som har gjort utbetalningen. Exakt vad en motprestation är kan i praktiken vara svårt att avgöra.
Med bidrag avses alltså medel som ges utan krav på motprestation. Det innebär att den som lämnar bidraget inte ställer krav på att som utbyte för bidraget få varor, tjänster eller särskilda förmåner. Att en givare anger vad pengarna ska användas till, eller ställer vissa villkor, till exempel att bidraget ska användas till forskning inom ett specificerat område, innebär inte något krav på motprestation. Det räknas inte heller som en motprestation om givaren vill ha en redovisning av hur pengarna har använts i projektet eller motsvarande.
Indikationer för bidrag respektive uppdrag
Vissa generella indikationer kan vara till hjälp för att avgöra om det föreligger en motprestation eller inte, och därmed om en transaktion ska redovisas som ett bidrag eller en avgift/ett uppdrag.
Följande är indikationer på att det kan handla om ett bidrag:
-
Bidraget har ett allmänt syfte och det är svårt att hitta ett direkt samband mellan det utförda arbetet och det mottagna bidraget.
-
Givaren har inte äganderätten till/kontroll över resultatet, resultatet kanske är en allmän forskningsslutsats som kan användas av många.
-
Arbetet är ofta inte närmare preciserat eller styrt - givaren saknar ofta inflytande över hur uppdraget ska genomföras. Mottagaren av medlen har då ofta ganska fria tyglar till hur projektet eller motsvarande ska genomföras.
-
Medlen kan betalas ut efter ansökningsförfarande, ibland i förskott.
-
Bidragets storlek fastställs innan arbetet är utfört eller ens har startat, förutsatt att inte är fråga om ett fast pris enligt offert eller prislista.
-
Bidragsgivaren har inte rätt att kräva ekonomisk ersättning om arbetet är bristfälligt utfört etc.
-
EU-medel ska i princip ses som lämnade bidrag.
Om några av dessa ovanstående omständigheter föreligger kan det alltså tala för att det är fråga om ett bidrag. Observera alltså att det handlar om just indikationer.
Följande kan vara indikationer på att det istället handlar om ett uppdrag:
-
Givaren har äganderätten till/kontroll över resultatet.
-
Arbetet kan vara villkorat eller styrt på annat vis. Att ”(mottagaren) ska utföra åtgärden X eller tillhandahålla tjänsten Y” är en indikation på uppdrag, även om åtgärden eller tjänsten tillfaller ”samhället” snarare än beställaren.
-
Är av mer affärsmässig karaktär.
Ovanstående baseras på de indikationer/tumregler som finns på sidan 4 i handledningen Erhållna bidrag och donationer.
Det är dock sällan det är "svart eller vitt" i dessa situationer och en myndighet behöver ofta göra gränsdragningar eftersom det inte finns någon entydig definition på exakt vad ett bidrag är.
Statskontoret har inte möjlighet att i enskilda fall tydligt ta ställning till om en transaktion på en viss myndighet ska klassificeras som ett bidrag eller som en avgift/ett uppdrag (det vill säga som en köpt eller såld tjänst). Detta är något som myndigheten själv måste ta ställning till. Eftersom klassificeringen mellan verksamhetskostnad och transferering i vissa fall kan vara viktig för nationalräkenskapernas informationsbehov kan Statskontoret ibland ge vägledning om hur klassificeringen bör göras.
Inomstatliga transaktioner
När det gäller inomstatliga transaktioner, alltså när myndigheten har mellanhavanden med andra myndigheter, ska de som huvudprincip gå via resultaträkningen. Det viktigaste i dessa situationer är att båda myndigheterna redovisar transaktionen på samma sätt. Det innebär att man kommer överens om ifall en transaktion ska ses som ett bidrag utan motprestation eller ett uppdrag med motprestation. Att myndigheterna gör lika är i praktiken snarast viktigare än att man har gjort ”rätt” i de fall där det finns en gränsdragningsproblematik. Anledningen till det är att alla inomstatliga transaktioner måste kunna elimineras i årsredovisningen för staten.
Mer information
Mer information och om erhållna bidrag och lämnade bidrag (transfereringar), inklusive exempel som kan ge ytterligare information och vägledning finns på Forum för ekonomisk styrning, sidan Bidrag och transfereringar.
Det går också att hitta vägledning om motprestationer hos Skatteverket.
Om momsfrågor för lämnade bidrag kan ni läsa i frågan och svaret ”Ska det vara moms vid utbetalning av bidrag?”
2019-03-04