Att beräkna och fastställa en tillgångs anskaffningsvärde
Inom staten använder vi anskaffningsvärdemetoden för att redovisa både materiella och immateriella anläggningstillgångar. Metoden innebär att myndigheten vid anskaffningstillfället tar upp tillgången till ett belopp som motsvarar kostnaderna för tillgångens förvärv eller tillverkning. Det framgår av 5 kap. 3 § förordningen (2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag.
Hur finansiella anläggningstillgångar ska värderas och redovisas regleras i huvudsak i 5 kap. 13 och 14 §§ i samma förordning.
Mer om finansiella anläggningstillgångar
Utgifter som ingår i anskaffningsvärdet
Anskaffningsvärdet för materiella anläggningstillgångar utgörs normalt av inköpspriset och eventuella andra kostnader som är direkt hänförbara till att få tillgången på plats och i skick att användas enligt syftet med anskaffningen. Vilka kostnader som ska ingå i anskaffningsvärdet för en immateriell anläggningstillgång är beroende av om myndigheten har anskaffat tillgången genom förvärv eller om den har utvecklats internt på myndigheten.
Regelverket klargör vilka kostnader som ska ingå i beräkningarna av anskaffningsvärdet, men ibland kan det vara svårt att göra vissa gränsdragningar.
Mer om att beräkna anskaffningsvärdet för materiella anläggningstillgångar
Mer om att beräkna anskaffningsvärdet för immateriella anläggningstillgångar
Tillkommande utgifter efter anskaffningstidpunkten
Ibland kan det tillkomma utgifter efter att myndigheten har anskaffat en anläggningstillgång. Om tillgångens prestanda förbättras jämfört med nivån vid den ursprungliga anskaffningen, ska de tillkommande utgifterna för en anskaffad eller egentillverkad anläggningstillgång läggas till anskaffningsvärdet. Det framgår av 5 kap. 16 § Ekonomistyrningsverkets föreskrifter och allmänna råd (ESVFA 2022:1) om årsredovisning och budgetunderlag.
Utgifter för reparation och underhåll som syftar till att bevara eller återställa en tillgångs egenskaper så att tillgångens prestanda motsvarar den nivå som gällde då den ursprungligen anskaffades, ska däremot kostnadsföras i den period de uppkommer.
Gränsdragningen mellan reparation och underhåll respektive prestanda- och värdehöjande utgifter
Gränsdragningen mellan vad som är reparation och underhåll eller prestanda- och värdehöjande utgifter kan i vissa fall vara svår att göra. Om avsikten med åtgärden är att förbättra tillgångens prestanda och myndigheten kan påvisa att åtgärden är värdehöjande, ska utgiften redovisas som en ökning av tillgångens anskaffningsvärde. I annat fall ska myndigheten redovisa utgiften som en kostnad i den period den uppstår.
Tillgångens avgränsning påverkar
Gränsdragningen påverkas även av hur tillgången avgränsas. Ett fordon kan exempelvis redovisas som ett enda avskrivningsobjekt, vilket medför att ett byte av fordonets motor ses som en reparation som kommer att redovisas som en kostnad. Eventuellt kan nyttjandeperioden behöva justeras om en väsentlig del på fordonet byts ut. Men ett fordon kan också ha delats upp i komponenter i redovisningen, så att motorn i stället utgör ett eget avskrivningsobjekt.
Överväganden vid anskaffningen påverkar
De överväganden myndigheten har gjort vid anskaffningen kan med andra ord påverka om utgifter efter anskaffningstidpunkten ska redovisas som en kostnad eller läggas till anskaffningsvärdet. Om en myndighet redan vid anskaffningstillfället åtagit sig eller beslutat att inom en snar framtid ta på sig utgifter som är nödvändiga för att tillgången ska kunna användas för sitt ändamål, bör utgifterna läggas till anskaffningsvärdet.
En förutsättning för att utgifterna ska läggas till anskaffningsvärdet är dock att utgifterna sammantaget uppgår till väsentliga belopp och att de påverkat priset. Det kan till exempel bli aktuellt om myndigheten anskaffar en tillgång som behöver repareras före den kan tas i drift.
Utbyte av komponenter
Om en anläggningstillgång har delats upp i komponenter enligt 5 kap. 5 § ESV:s föreskrifter och allmänna råd om årsredovisning och budgetunderlag, ska utgifter för att byta ut en av komponenterna redovisas som anskaffning av en anläggningstillgång samtidigt som den utbytta komponenten utrangeras.
Andra utgifter för reparation och underhåll
Andra utgifter för reparation och underhåll av en befintlig tillgång eller komponent ska redovisas som kostnader i den period de uppkommer. Det gäller även om utgifterna syftar till att vidmakthålla tillgångens prestanda.
För förbättringsutgifter på annans fastighet gäller särskilda bestämmelser.
Mer om förbättringsutgifter på annans fastighet
Tillkommande utgifter för immateriella anläggningstillgångar
Huvudregeln är att tillkommande utgifter för en immateriell anläggningstillgång ska redovisas som kostnader då de uppkommer. Regeln gäller med följande undantag:
- Det är sannolikt att utgifterna medför att tillgången kommer att generera framtida ekonomiska fördelar eller servicepotential som överstiger den ursprungliga bedömningen, det vill säga tillgångens prestanda ökar.
- Utgifterna kan beräknas och hänföras till tillgången på ett tillförlitligt sätt.
Om båda dessa villkor är uppfyllda ska den tillkommande utgiften läggas till anskaffningsvärdet för den immateriella anläggningstillgången.
Precis som för materiella anläggningstillgångar gäller att tillkommande utgifter som krävs för att tillgången ska bibehålla sin ursprungliga prestanda kostnadsförs då de uppkommer.
Immateriella anläggningstillgångar är av en sådan art att det i många fall inte är möjligt att avgöra om det är troligt att tillkommande utgifter kommer att öka eller bibehålla tillgångens prestanda. Därför kan tillkommande utgifter för immateriella anläggningstillgångar endast i undantagsfall läggas till anskaffningsvärdet.