Finansiera anläggningstillgångar genom lånemodellen
Att myndigheterna ska finansiera anläggningstillgångar som de använder i sin verksamhet med lån i Riksgäldskontoret framgår av 2 kap. 1 § kapitalförsörjningsförordningen (2011:210). Med anläggningstillgång som används i myndighetens verksamhet menas såväl färdigställda tillgångar som tillgångar som uppförs med avsikt att användas så småningom.
Utgångspunkten är alltså att samtliga materiella och immateriella anläggningstillgångar som en myndighet använder i sin verksamhet ska lånefinansieras. Det kallas lånemodellen, och är huvudregeln för att finansiera verksamhetsinvesteringar i staten.
Myndigheten tar upp lånet via ett avistakonto som är kopplat till den låneram som finns angiven i myndighetens regleringsbrev. Avistakontot fungerar som en löpande kredit med rörlig ränta som baseras på Riksbankens reporänta. Räntan betalas kvartalsvis i efterskott. Myndigheter har en möjlighet att binda hela eller en del av lånen i olika löptider.
Syftet med lånemodellen är att
- få en jämnare anslagsnivå mellan åren, eftersom kostnaderna sprids över tillgångarnas nyttjandeperioder när myndigheterna lånar till investeringarna
- synliggöra statens kapitalkostnader, det vill säga räntekostnader
- få en bättre investeringsplanering, genom att myndigheterna i budgetunderlaget ska föreslå hur stor låneram de behöver för kommande år
- fördela ut räntekostnaderna på de verksamheter där kostnaderna uppkommer.
Redovisa behov av låneram i budgetunderlaget
I budgetunderlaget, som lämnas till regeringen den 1 mars varje år, ska myndigheterna redovisa sitt behov av låneram. På anslagen som myndigheterna disponerar får de medel till avskrivningar och ränta på de lån som avser anläggningstillgångar och som används i anslagsfinansierad verksamhet.
Låneramen framgår av myndighetens regleringsbrev och avgör hur mycket en myndighet får låna för att finansiera investeringar som ska användas i verksamheten. Om myndigheten anskaffar utrustning genom finansiell leasing i stället för genom köp, ska även det ingå i beräkningen av behov av låneram och även vid uppföljningen av låneramen.
Mer om investeringar i budgetunderlaget
Ta upp lån för färdigställda anläggningstillgångar
Myndigheten ska ta upp lån för anläggningstillgångar som är färdigställda och som har levererats till myndigheten under perioden. Underlaget som ligger till grund för låneberäkningen behöver inte utgå från en faktura, utan kan bygga på en orderbekräftelse eller motsvarande.
Inkomna fakturor för investeringar finansieras löpande från räntekontot. Myndigheten tar sedan upp lån genom att varje halvår göra avstämningar av lånen i Riksgäldskontoret. Om det inte är möjligt att särskilja anskaffningsutgiften för tillgången när utgiften uppkommer kan anslaget tillfälligt belastas. Så snart som möjligt kan myndigheten sedan göra en återföring av anslaget.
I vissa fall kan myndigheten ha behov av att synliggöra räntekostnaderna under uppbyggnaden av en tillgång, exempelvis om anskaffningsutgiften uppgår till betydande belopp. Det finns då möjlighet att hos Riksgäldskontoret använda ett kreditiv för löpande betalningar för uppbyggnaden av tillgången. Kreditivet omvandlas till ett lån när tillgången är färdigställd.
Ta upp lån för tillgångar under uppförande
För anläggningstillgångar som är under uppförande ska myndigheten ta upp lån för utgifter som har uppkommit i verksamheten och som myndigheten bedömer kommer att ingå i anskaffningsvärdet. Underlaget som ligger till grund för att ta upp lån i Riksgäldskontoret kommer alltså att utgå från uppskattningar av anskaffningsvärdet på tillgångarna.
Om anläggningstillgångarna inte är färdigställda utan är under uppbyggnad, kan det vara svårt att få fram alla uppgifter för att kunna beräkna anskaffningsvärdet. För myndighetens egen personal som arbetar med att utveckla anläggningstillgångar behöver myndigheten bedöma hur stor del av löneutgifterna i december som förväntas ingå i anskaffningsvärdet. Beräkningen är en uppskattning som till exempel kan utgå från ett budgeterat värde eller ett genomsnitt av hur stor del av löneutgifterna som brukar aktiveras.
I vissa fall ska myndigheten redovisa anläggningstillgångar före tillgången levereras till myndigheten. Det förutsätter att myndigheten kan anses ha kontroll över tillgången under den tid som leverantören bygger upp tillgången. En viktig förutsättning för att myndigheten ska kunna anses ha kontroll är att de har rätt att få ut vad som har uppförts vid en eventuell konkurs. Om myndigheten har anlitat en leverantör för att bygga upp sådana tillgångar behöver myndigheten säkerställa att leverantören i god tid före årsskiftet skickar information som möjliggör en beräkning av nedlagda utgifter som kommer att ingå i anskaffningsvärdet. Leverantören kan exempelvis skicka en faktura eller på annat sätt lämna information om nedlagda utgifter under perioden.
Stäm av lånen mot de totala lånefinansierade tillgångarna
Myndigheten ska stämma av lånen mot de totala lånefinansierade tillgångarna vid två fällen per år: den 30 juni och den 31 december. Vid dessa tillfällen får det inte finnas några väsentliga avvikelser mellan myndighetens lån och tillgångarnas bokförda värden.
Det är inte nödvändigt att hålla reda på vilka enskilda tillgångar som myndigheten har finansierat med ett visst lån. Men det är viktigt att myndigheten vet vilka tillgångar som har lånefinansierats och vilka som finansierats på annat sätt.
Ta upp eller amortera lån senast i juni och december
Senast i juni och i december ska myndigheten ta upp lån, om det bokförda värdet på de lånefinansierade tillgångarna (och de nyanskaffningar som ska lånefinansieras) är högre än skulden till Riksgäldskontoret.
Om det bokförda värdet å andra sidan skulle vara lägre än skulden, ska lånet i stället amorteras med ett belopp som motsvarar skillnaden. Riksgäldskontoret aviserar inte amorteringar på lån. Ansvaret för att beräkna behovet av låneändringar ligger på myndigheten.
Regelmässigt finns inget som hindrar att myndigheten tar upp lån eller amorterar vid flera tillfällen under året. Avistalånen får med andra ord belastas respektive amorteras löpande vid behov, och inte bara vid avstämningstillfällena. Det gäller även bundna lån som kan amorteras respektive tas upp löpande.
Amorteringar och upptagandet av nya lån för anläggningstillgångar kan hanteras netto mellan myndigheten och Riksgäldskontoret. Däremot ska myndigheten redovisa transaktionen brutto, det vill säga dela upp årets nya lån och årets amorteringar på olika S-koder.
Beräkna lånets storlek
Om myndighetens nettoinvesteringar (anskaffning av anläggningstillgångar minskat med avskrivningar) kommer att öka eller minska bör myndigheten ta med både anskaffningar och avskrivningar för december månad i underlaget för att beräkna förändringar av lån.
Eftersom myndigheterna inte lämnar någon delårsrapport där anskaffningsvärdet för första halvåret fastställs, kan myndigheten använda ett förenklat förfarande när lån ska tas upp i juni. Ett exempel på förenklat förfarande är att endast utgå från anskaffningar och utgifter som är bokförda vid lånetillfället, utan att göra någon uppskattning av nettoinvesteringar i juni.
Undantag för sena fakturor
I regelverket har Statskontoret gjort ett undantag för sent inkomna fakturor där myndigheten har svårt att få fram information om anskaffningsvärdet. Undantaget gäller främst för anskaffningar där det är svårt att antingen fastställa anskaffningsvärdet eller veta om en leverans kommer att ske före årsskiftet.
Om en tillgång har levererats till myndigheten och anskaffningsvärdet kan fastställas genom en orderbekräftelse eller motsvarande, bör anskaffningen normalt ingå i beräkningen av förändringar av lån.
Undantaget framgår av ESV:s allmänna råd till 2 kap. 2 § kapitalförsörjningsförordningen.
Skillnader mellan bokfört värde och lån
Det kan finnas skillnader mellan det bokförda värdet och lånen i Riksgäldskontoret för sådana transaktioner som myndigheter gör i samband med bokslutsarbetet (bokslutstransaktioner). Skillnaderna kan till exempel röra myndighetens bedömning att vissa utgifter för tillgångar som är under uppbyggnad och inte ska ingå i anskaffningsvärdet, och nedskrivningar av tillgångar som görs i samband med bokslutsarbetet.
Myndighetens bedömning av anskaffningsvärdet på anläggningstillgångar som ska lånefinansieras kan naturligtvis vara osäkra, vilket kan innebära att lånen avviker från det bokförda värdet på tillgångarna. Eventuella skillnader mellan lån och det bokförda värdet på anläggningstillgångar justeras vid nästa lånetillfälle.
Lånefinansiera inte uppskrivningar och framtida utgifter för nedmontering och bortforsling
Myndigheten ska inte lånefinansiera uppskrivningar av tillgångar, eftersom det inte finns någon anskaffningsutgift som behöver finansieras. En uppskrivning medför inte heller någon betalning. En uppskrivning som myndigheten beslutar om ska redovisas under posten uppskrivningskapital.
Framtida utgifter för nedmontering och bortforsling som ingår i anskaffningsvärdet ska inte heller lånefinansieras, eftersom någon likviditet inte behöver tillföras förrän vid utrangeringen.