Förenklingsregler för anläggningstillgångar
För att få en rättvisande bild av myndighetens resursförbrukning över tid är det viktigt att myndighetens kostnader för att anskaffa anläggningstillgångar fördelas över den period som tillgången används (nyttjandeperioden). I regelverket finns det dock två förenklingsregler som innebär att myndigheten kan redovisa inköp av vissa typer av tillgångar som en kostnad i resultaträkningen direkt vid anskaffningen.
Förenklingsreglerna gäller för inköp av maskiner och inventarier som är av mindre värde eller kan antas ha en ekonomisk livslängd som understiger tre år (treårsregeln). Men notera att förenklingsregeln om mindre värde även har en undantagsregel om att större anskaffningar av likartade tillgångar ändå bör tillgångsredovisas i balansräkningen, även om varje enskild tillgång är av mindre värde.
Bestämmelserna framgår av ESV:s allmänna råd till 5 kap. 1 § förordningen (2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag.
Tillämpningen av förenklingsreglerna skiljer sig delvis från näringslivet eftersom staten inte behöver ta hänsyn till skattemässiga konsekvenser.
Ta fram interna riktlinjer för att tillämpa förenklingsreglerna
För att myndigheten ska tillämpa förenklingsreglerna om mindre värde och kortare ekonomisk livslängd på ett konsekvent sätt rekommenderar Statskontoret att myndigheten tar fram interna riktlinjer som förtydligar hur och när bestämmelserna blir tillämpliga.
Riktlinjerna bör ange en beloppsgräns för när myndigheten ska redovisa en tillgång i balansräkningen. Av riktlinjerna bör det även framgå när myndigheten behöver tillämpa undantagsregeln om större anskaffningar av likartade tillgångar, och att det då är viktigt att myndigheten säkerställer att samtliga likartade tillgångar hanteras på ett enhetligt sätt.
Syftet med myndighetens interna riktlinjer är att säkerställa att redovisningen av kostnader blir rättvisande över tid och att tillgångar redovisas korrekt. Riktlinjerna ska fungera som ett stöd för verksamheten, så att varje anskaffning hanteras på ett likartat sätt.
De riktlinjer som myndigheten fastställer behöver vara verksamhetsanpassade och utformade så att de bland annat beaktar myndighetens inköpsmönster för olika typer av tillgångar.